Back on the dirtbike!

26.04.2020

Vilken glädje, vilken lycka!!! Igår lastade jag hojen på flaket och tog med mig Ronja till Gävle. Där mötte vi upp Frida och sedan begav vi oss ut till "trödjegropen" för lite korvgrillning och för att jag skulle få möjlighet att få känna lite både på hojen och kroppen...

Direkt när vi kommer dit ser jag att det finns ett relativt stort hopp preppat i en av "sandhögarna". Det är både en höjd och lutning på det som påminner om en radie 8 ramp som jag brukade använda när jag körde FMX. Landingen efter var helt platt men ändå väldigt snäll då det var djup fin sand och det fanns en enorm yta att landa på. Perfekt tänkte jag, nu ska vi se om kroppen håller!

Jag hoppade upp på hojen och drog raka vägen fram till hoppet och klippte det direkt! Ronja och Frida såg bara i ögonvrån när jag försy susade förbi i luften. Hur gick det, hur kändes det, hörde jag dom ropa... Adrenalinet rusade i kroppen på mig, även om det här är låååångt ifrån vad jag brukade göra så är det ändå 3 år sedan jag körde FMX sist och fick känna den där känslan av att flyga fram högt ovan marken. 

Det kändes kanon ropar jag tillbaka, så kul och inte ont alls i kroppen! Jag är fortfarande fullt medveten om att adrenalinet rusar och att även om kroppen värkte just nu skulle jag säkert inte känna det. Vi kör på tänker jag! Jag kör säkert 40-50 hopp totalt under tiden vi är där. Jag får ta flera pauser och vila lite, inte för att det på något sätt gör ont. Nej det är helt enkelt kroppen som talar om för mig att jag har haft ett för långt uppehåll haha! Helt slut blev jag! Svetten rann och armpumpen var snabbt framme!

Men en sån underbar känsla det var! Inte ens när vi var på väg hem, när allt var lastat igen och jag var ombytt och satt bakom ratten för att köra tillbaka till Sthlm så kände jag av någon smärta. Är det sant, håller både axeln och handleden, wow, jag vågar knappt tro att det är sant! Efter alla turer, all smärta, alla operationer och all rehab... Är det äntligen min tur nu att få känna mig hyffsat hel och kunna följa min dröm igen? Ja det känns då så det måste jag säga! Det var iallafall ett megastort leende på mina läppar när vi rullade hemåt, det kan jag lova er!!! 

Nu idag, dagen efter mitt första fysiskt tunga hojpass med både mycket åkning och en massa hopp med landningar som tar på kroppen så känns det fortfarande hur bra som helst! Jag känner inte av någonting i varken axel eller handled. Noll smärta iallafall! Sen träningsvärken haha, den är något helt annat och den känns rakt igenom hela kroppen och fyyyy sjutton vilken underbar känsla det är!!! Jag känner mig HIGH ON LIFE! Motivationen är tillbaka och den är verkligen på TOPP!!! Jag känner mig 100% självsäker i att jag kommer hoppa ramo igen och att det kommer ske iår! Nu kör vi!!!

Vill även passa på att tipsa om träningskläderna jag har på bilden ovan. Dom är från Elly Pistol och ni hittar dom HÄR! Med min kod Elly100 får ni dessutom 100kr rabatt på alla croppade hoodies och sweatshirts :) Jag kan ärligt säga att jag kläderna från Elly Pistol har den bästa passformen jag någonsin varit med om! Min kropp följer ju inte riktigt några normala standrader what so ever, superkort, och kurvig här och där. Jag brukar ha svårt att hitta kläder som följsamt följer min kropp utan att bli för slapp på någon plats samtidigt som för tajt på en annan. Jag är mäkta imponerad över denna "perfect fit" som jag upplever från alla Elly Pistols kläder. Rekommenderar varmt! <3

Puss och kram finisar! <3